Details for: NGB 17805, Phaseolus vulgaris L. var. vulgaris, MOR KRISTIN

  Sweden

2007-05-16.  Sweden
Comment: Donor remark: ”Min mamma var född på en bondgårdi Kisatrakten i södra Östergötland 1888.Någon gång i hennes ungdom, kanskekunde det vara under första världskriget,hade en kvinna från ett torp i närheten gettdem några bönor. Hon hette Kristin, därförkallar vi dem ”Kristinbönor”. Mamma giftesig och flyttade till en annan gård ochhade med sig några bönor. Jag kommerihåg att jag fick sätta några bönor i ett litetland omkring ett äppelträd. Under andravärldskriget började vi odla dem tillhusbehov. ”Karin Johansson, som berättarom Kristinbönan, gifte sig och flyttadetill eget hem och tog med sig bönan ochfortsatte att odla dem. ”Varför jag fortsattatt odla dem? Det kan väl jag också undra.Det finns ju färdigkokta bruna bönor iplastslang på ICA-supermarketi Kisa. Detär väl inbillning men jag tycker att det därsom jag arbetat med och sett växa upp smakar godare. Så jag tycker attden bönan borde få en chans att överleva. Kanske ser jag det som ettsätt att hedra mor Kristin.” Genom Karins berättelse vet vi att KristinaGustafsson eller mor Kristin som hon kallades i bygden blev änka tidigtoch flyttad till ett litet torp i skogen på Karins morfars ägor. Hon överlevdealla sina tre barn, Anna Maria och Hilda Kristina som dog unga och Kalle som drunknade. ”Jag har sett henne, vithårig, tandlös ochböjd, traska iväg till kyrkan nästan en mil dit i lång svart kappa ochsidenscharlett när hon var över 80 år. Ofta träffade hon väl någon påvägen som bjöd på skjuts. Hon var böjd, men det fanns en resning ochstil över henne”, skriver Karin.Tillsamman med Göran Djurstedt, Kisa hembygdsförenings ordförande,åkte vi till trakten för att försöka leta spår efter Kristin. Vi fann torpet iVinberget där hon bott med sin familj och vi kunde ana oss till var honodlat sina bönor. Vi gick vägen fram till platsen för torpet i Gäddefalldär hon bott fram till sin död. Här fann vi bara en hög med grundstenarnatill huset och resterna av en jordkällare. På Västra Enebyskyrkogård hittade vi Kristins grav och såg att hon levde 1854-1949.Här trodde vi att släktens historia ändade. En kväll i januari 2007 bjöd församlingen i Västra Eneby utanför Kisain till bönkväll. Kvällen var mörk, det blåste, blötsnön föll tung ochvägen till församlingshemmet var smal och slingrig. Vem tar sig ut ensådan kväll för att gå på bönmöte? När utsatt tid var inne var församlingsrummetfyllt till bredden. Borden var fint dukade med kaffekoppar,hembakt och levande ljus. Längst framme på det lilla altaretstod en skål med bönor. Prästen, som hade hört talas om intresset förKristins böna och tagit initiativet till denna stund, inledde med attvälkomna alla.Så följde tre timmars berättade med bilder om mor Kristins bönor ochom odling av bönor i trakten. När kaffet var urdrucket och det var dagsatt avrunda kvällen avslöjades den utlovade överraskningen. Det visadesig att hembygdsföreningens ordförande hade lyckats spåra ett barnbarntill Kristin. Sivert Gustafsson har inga egna minnen av sin far då hanbara var dryga tre månader när fadern drunknade. Till bönmötet hadeSivert med sig sitt barnbarn Evelina som nu fick en liten påse med bönori sin hand. Så säkrades odlingen inom släkten! Bönkvällen avslutades medpsalmen Här är gudagott att vara och en välsignelse av mor Kristins bönor.Kristins bönor är kanske de enda välsignade bönorna, i alla fall inomFröuppropet!’Mor Kristin’ är en buskböna men med ganska höga plantor. Denblommar medeltidigt med ljusrosa, nästan vita blommor. Baljorna ärljusgrönamed röda strimmor som får kraftigare färg under mognaden.De fullmognabaljorna är trinda, långa och lätt böjda med en utdragenspets och ger vanligen sex frön. Avkastningen är god. Bönorna är njurformadeoch spräckliga med vinröda fläckar på vit botten, enstakabönor är nästan helröda.
Donator(s):

• POM, The Programme for Diversity of Cultivated Plants, The Swedish Biodiversity Centre